Direktlänk till inlägg 28 januari 2012
Legenden Clint Eastwood's senaste film om en av USA:s mest fruktade män, J. Edgar Hoover. Leonardo DiCaprio har fått som uppdrag att gestalta denna man. Denna legend. I övriga roller syns Judi Dench, Naomi Watts och Arnie Hammers.
En grånande J. Edgar Hoover måste berätta sin historia. Han ger en FBI-agent ett skrivbord inne på sitt dystra kontor. Där berättar han hur han gick från att jobba för Justitiedepartementet till att starta den federala byrån för undersökningar. Som FBI-chef blev han både älskad och hatad.
Kritikerna har inte varit nådiga mot Clintan och hans biografi om J. Edgar Hoover. Man har kritiserat alla hoppen mellan dåtid och nutid. Man har klagat på Dustin Lance Black's manus. Att det skulle sakna plausibilitet. Det man främst har kritiserat är hur man har sminkat Leo DiCaprio. Jag förstår mig verkligen inte på kritiken. Jag tycker att "J. Edgar" är Clintans mest ambitiösa och välspelade film sen mästerverket "Mystic River" -03.
Clintan närmar sig J. Edgar Hoover med fascination och vill att vi ska bli lika fascinerade. Det lyckas han med bravur. Jag störde mig inte dugg på alla tidshoppen. Det gjorde filmen mer intressant att se. Sen har Clintan gjort ett magnifikt jobb när det kommer till att skildra relationerna mellan huvudkaraktärerna. Vi får tidigt veta att J. Edgar är en morsgris. Deras relation är tillika kärleksfullt som en aning forcerad.
I en nyckelscen får vi veta att J. Edgar inte vill dansa med kvinnor. Hans mamma säger helt enkelt: "Jag har hellre en död son än en fikus." Det är ett underliggande tema i denna film. Var Hoover en smygbög eller inte?
En annan relation som är intressant är Hoover's relation med sin närmsta man, Clyde Tolson. Han krävde alltid att han och Hoover skulle antingen äta lunch eller middag. Det är en riktigt intressant relation och man vill verkligen följa den.
"J. Edgar" hade inte varit en såpass lyckad biografi om det inte hade varit för det extraordinära skådespeleriet. Leonardo DiCaprio är en av sin generations bästa skådespelare och är en fenomenal J. Edgar Hoover. Han lyckas förmedla växande paranoia och ensamhet på ett realistiskt sätt. Han övertygar både som en ambitiös ungtupp och som en tjurig gammal gubbe med noll vänner. Leo är som sagt fenomenal och förtjänar en Oscarsnominering!
Judi Dench är lysande som Hoover's mamma. Hennes iskalla men samtidigt kärleksfulla mamma övertygar in i minsta detalj! Arnie Hammers är fantastisk som Clyde Tolson. Hans ömsinta porträtt av en man som verkligen avgudade sin chef är riktigt gripande. Naomi Watts är också väldigt bra som Hoover's personliga sekreterare, Helen Gandy. Hon gör knappast sin bästa roll men sköter sig snyggt och professionellt! Skådespelarmässigt är "J. Edgar" ett mästerverk!
Clintan har gjort en film som är glädjande för både öra och öga. Tom Stern's foto är riktigt fint och lyckas fånga tidsandan med bravur! Ljussättningen är också riktigt bra. Färgerna är nästan helt avskalade för tidsepoken. Det man märker när man ser filmer som "J. Edgar" är den sanslösa detaljrikedomen. Allt ser helt perfekt ut. Allt från miljöer till kläder.
"J. Edgar" är alltså en riktigt lyckad biografi om en väldigt ovanlig man som var både älskad och hatad och som döljde mer än vad han berättade. Gott regisserad av Clintan och lägg därtill ett välskrivet manus av Dustin Lance Black. Leo DiCaprio är fenomenal och befäster sin ställning som en fantastisk skådis! Ingalunda perfekt film. Den hade gärna kunnat fördjupa sig lite mer i relationen mellan Hoover och mamma. Trots den lilla skavanken är det en väldigt bra film! Rekommenderas!
HANDLING/MANUS: ****
REGI: *****
SKÅDESPELARE: *****
MUSIK: ***
PRODUKTION: *****
BETYG: 4,4 av 5
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | 22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | 29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|