2011 har kommit till sitt slut. Filmåret har faktiskt varit det starkaste filmåret någonsin. Massa bra filmer som har fått en att dra på smilbanden! Självklart så har det kommit ut mindre bra filmer...Men jag börjar med att lista de bästa från 2011!

Bästa:

1. Drive - En helt makalös film med briljant skådespeleri, skön stämning och underbar musik! Samt att den har den bästa inledningen som jag har skådat! Rekommenderas!

2. The Beaver - Mel Gibson gör sin karriärs bästa roll! En film som hade kunnat bli så banal och misslyckad, men funkar så bra ändå! Rekommenderas!

3. The Tree of Life - Ingen hade kunnat regissera denna mastodontfilm förutom Terence Malick! Han öser på med storslagna och vackra bilder som ger en rysningar! Brad Pitt och framför allt  Jessica Chastain gör storslagna porträtt! Malick's vackra och symboliska vision borde alla se!

4. Flykten Från Bastöy - Denna norska verklighetsbaserade dramathrillern är gammalt hederligt filmskapande när det är som bäst! Stellan Skarsgård gör kanske sin äckligaste roll som den demoniske direktören! Hans show stjäls tidigt av Benjamin Helstad som den rebelliske Erling! En fantastiskt bra film! Rekommenderas!

5. Jägarna 2 - Skulle verkligen Sundvall leva upp till den första filmen? Ja, det gör han! Filmen levererar på alla plan! Rolf Lassgård är som vanligt riktigt bra som Erik Bäckström, men den stora "hjälten" är Peter Stormare! Hans polis är nog den otäckaste skurken jag har skådat! Samspelet mellan honom och Lassgård är en bärande del! Välskriven handling, bra regi och briljanta skådespelare lyfter denna uppföljare till imponerande höjder! Ett måste!

6. The Skin I Live In - Antonio Banderas gör sin bästa roll som den sjuke kirurgen Robert Ledgard som vill skapa ny hud! Så originell, skruvad, vacker och underbar! Se den!!!

7. The Girl With The Dragon Tattoo - David Fincher's råa och mörka mastodontfilm är en njutning på alla plan! Lysande skådespeleri, briljant musik och makalös scenografi gör att denna thriller är bland det bästa man kan ta med sig från detta året! Rekommenderas!

8. The Adventures of Tintin - Det är föga förvånande att Spielberg skulle göra en magnifik adaption av Hergés klassiska figur Tintin. Med animationer som är helt "mindblowing" och lysande skådespelare blev denna en närapå mästerlig film! En skön blandning av Indiana Jones och Gremlins! Ett måste!

9.  Sherlock Holmes - Game of Shadows - Guy Ritchie lyckas mer än väl med att ingjuta nytt blod i detektiv-genren! Robert Downey Jr. och Jude Law är återigen lysande och deras samspel är en bärande del! Jared Harris är fenomenal som professor Moriarty! Med lysande musik och storslagna miljöer är denna uppföljare mycket bra!

10. Nawal's Hemlighet - En hårt slående film om att ta reda på fakta om sina gamla rötter! Lysande film som alla borde se!

Sämsta:

1. Red Riding Hood - Misslyckad på alla plan. Manus, regi, skådespeleri, miljöer är under all kritik. Att man har fått med Gary Oldman mitt i allt är helt otroligt. Pissfilm! Undvik.

2. Abduction - Att en så talangfull regissör som John Singleton skulle regissera sån här dynga är ju helt ofattbart. Mannen som har regisserat mästerverk som "Boyz 'N the Hood" och "Poetic Justice." Men nu med bottennapp som 2 Fast 2 Furious och nu Abduction är han lång ner på listan. Att senare träpinnen Taylor Lautner är med gör inte saken bättre...Fy fan för denna film.

3. World Invasion - Totalt misslyckad skitfilm som är helt usel. Undvik.

Den filmen blev det minsann! Amerikanska remaken på svenska "Män Som Hatar Kvinnor." Regisserad av mästaren David Fincher. I huvudrollerna som Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander ser vi Daniel Craig och Rooney Mara. I övriga roller syns Stellan Skarsgård, Christopher Plummer, Robin Wright Penn bl.a

Handlingen är detsamma. Mikael Blomkvist (Daniel Craig) är en journalist och är åtalad för förtal och riskerar att bli avstängd. Samma dag får han ett samtal av Henrik Vanger (Christopher Plummer). Han vill att Mikael ska skriva en krönika om Vangers släkt. Senare får Mikael reda på att det inte handlar om någon krönika. Han vill att Mikael ska undersöka mordet på Vangers brorsons dotter, Harriet. Det enda problemet är att fallet är över 40 år gammalt. Mikael lär känna den briljante men omyndighetsförklarade Lisbeth Salander (Rooney Mara).

Den svenska var en positiv överraskning. Den är välskriven, välregisserad och välspelad. Den är även väldigt spännande och hårt slående. Den visade upp en skådespelerska som var en sann briljans att skåda. Nämligen Noomi Rapace. Hennes Lisbeth Salander var en karaktär som man aldrig hade föreställt sig. Noomi gav rollen den tuffheten och trovärdigheten som krävdes.

Hon vann en mycket välförtjänt guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Fast filmen hade ju sina negativa aspekter också - Michael Nyqvist. Han är en skådis som jag vanligtvis gillar men som Micke Blomkvist var han fel man. Han övertygade inte i scenerna han medverkade i och alla hans scener med Noomi föll platt. Sammanfattningsvis en bra svensk thriller!

Men tillbaka till den amerikanska. Filmen är som sagt regisserad av David Fincher. Mannen bakom mästerverk som "Fight Club", "Se7en", "Zodiac." När jag fick höra att han skulle regissera remaken blev jag jätteglad för han vet verkligen hur man skapar mörka och skruvade thrillers. Senare när man fick veta att Daniel Craig skulle spela Blomkvist blev man ännu gladare. Han är en fantastisk skådespelare som är den bästa James Bond.

Men spänningen i det hela låg ju i vem som skulle spela Lisbeth Salander. Valet föll på den relativt okända Rooney Mara. Det visade sig att hon hade en liten roll i Fincher's film om facebook-killen "The Social Network."  Så hon var inte helt oerfaren.

Hur är resultatet då? Riktigt bra! David Fincher öser på med scener som känns i magen och är outhärdliga att se. Filmen är mörkare både visuellt och innehållsmässigt än originalet. Fincher fegar inte ur när det kommer till våldet och hemskheterna. Tänker främst på en lång och tarmvridande våldtäktsscen. Trent Reznor's musik gör att dem värsta scenerna känns ännu värre. Dunkande technomusik som bidrar till filmens mörka stämning.

Filmen är ju omtalad för att skådespelarna bryter på svenska. Det kanske låter lite konstigt först, men annars var det inget som störde mig. Det var faktiskt bara intressant. Det gav filmen en annan dimension.

Skådespeleriet är briljant! Daniel Craig är helt lysande som Blomkvist. Han övertygar i varenda scen och hans irritation och ilska känns realistisk. Han spelar ut hela sitt register. Daniel förknippas ju med Bond-filmerna, men här visar han upp en helt annan sida av sig själv. Mycket starkt jobbat! Christopher Plummer och Stellan Skarsgård är briljanta i deras roller.

Den stora överraskningen i filmen är Rooney Mara. För att vara hennes första huvudroll gör hon ett mäktigt första intryck! Hennes Salander skiljer sig från Rapaces Salandes. Där Noomi var tuff och nästan osårbar är Rooney mer sårbar och bräcklig. På många sätt är Rooney mer realistisk än Noomi. Hon är alltså helt fenomenal och det är mycket hon har fått stå ut med. Bland annat kraftig viktminskning. Jag gissar på Oscarsnominering! Kemin mellan Rooney och Daniel känns genuin och helt fantastisk! 

Filmen är för mig bättre än den svenska versionen på alla plan. Allt från manus, regi, skådespeleri till produktion. Fotot är makalöst fint. Aldrig har Sverige skildrats så storslaget som i denna film! Klippningen är riktigt bra den med. Filmen flyter på fint och David's stil känns igen. Storyn rör sig oundvikligen framåt och man vill följa den hela vägen till det oundvikliga slutet. Sen är filmen ruskigt spännande också. Ibland kom jag på mig själv bitandes på mina naglar. Spänningen är olidligt i vissa scener!

En mycket bra thriller det här! Fincher gör en storstilad comeback till stilen som han blev känd för. Det råa och kompromisslösa hantverket som kännetecknade "Seven" och "Fight Club." Rooney Mara och Daniel Craig övertygar som omaka par. Spännande och väldigt obehaglig film! Mästerverk! Rekommenderas!

HANDLING/MANUS: *****

REGI: *****

SKÅDESPELARE: *****

MUSIK: *****

PRODUKTION: *****

BETYG: 5 AV 5

Då är filmen "Sherlock Holmes - Game of Shadows" avklarad! Uppföljaren till 2009 stora actionrökare "Sherlock Holmes." Regisseras återigen av britten Guy Ritchie. Robert Downey Jr. återvänder som Holmes och Jude Law återvänder som Dr. Watson. I övriga roller syns Stephen Fry, Jared Harris, Rachel McAdams, Noomi Rapace och Kelly Reilly.

Watson ska gifta sig med sin fästmö Mary (Kelly Reilly) och är överlycklig, men det finns en som inte är lycklig över det. Nämligen hans kompanjon och "bästa" vän, Sherlock Holmes. Han måste ju få ta farväl av sin kära läkare. På Watson's svensexa träffar Sherlock en zigenare vid namn Simza (Noomi Rapace). Det visar sig att någon försöker mörda henne, men Holmes stoppar busen. Senare träffar Holmes professor Moriarty (Jared Harris) och han visar sig vara allt annat än en vanlig professor. Det blir Holmes uppdrag att lösa mysteriet om Moriarty.

Jag älskade första filmen. Den var kvick, actionfylld och någorlunda originell. Samt att den visade upp en Sherlock Holmes som man aldrig hade skådat innan. Man visade upp en detektiv som var hög på kokablad och hade världens skarpaste  hjärna. Guy Ritchie's energiska regi med Robert Downey Jr's drypande sarkasm och Jude Law's mer tillbakadragna spel visade sig vara en väldigt lyckad kombination. Funkar det en andra gång?

Ja, man har faktiskt lyckats med att skapa en uppföljare som inte behöver leva i skuggan av dess föregångare utan som faktiskt mer än väl står på egna ben. Det största problemet med uppföljare är behovet att ge för mycket av det goda istället för att skapa något nytt. Det tycker jag att Ritchie undviker tämligen skickligt!

Precis som ettan är tvåan tekniskt och visuellt gigantisk! Samtidigt så lyckas Ritchie tillföra autencitet till karaktärerna och miljöerna. London ser och känns autentisk och leran och skitigheten bidrar starkt till autenciteten! Fotot är magnifikt! Åkningarna är bland det snyggaste jag har sett i en modern actionfilm! Klippningen är som vanligt med Ritchie's filmer mästerligt bra! Fast det finns en viss risk att folk som inte är vana vid snabba klipp kan känna sig lite illamående.

Skådespeleriet är närapå fulländat. Robert Downey Jr. är återigen helt fantastisk som Holmes och övertygar som en egoistisk och flummig skitstövel! Det som gör hans prestation fulländad även denna gång är hans sarkasm och fenomenala komiska tajming som är en ren njutning. Basil Rathbone och Jeremy Brett är som bortblåsta! RDJ är den ultimata Holmes!

Jude Law som Dr. Watson är lika bra! Hans mjuka framtoning och sansade spel kombineras klockrent med RDJ mer utflippade spel. I Law's tolkning blir Watson en trovärdig liten karaktär som gillar sin kompanjon mer än vad han visar, och som faktiskt njuter av att dra ut på äventyr med Holmes. Kemin mellan dessa herrar var en bärande del i första filmen. Det är det den här gången också! Att lyssna på deras kärleksgnabb är lika njutningsfullt i tvåan som det var i ettan! Fantastiskt!

Jared Harris som professor Moriarty är filmens stora överraskning! Mark Strong var lysande som Blackwood i ettan! Harris är snäppet bättre! Hans ondska känns äkta och inte påklistrad. Scenerna mellan honom och Holmes andas volt och spänning! Utan tvekan filmens höjdpunkt!

Noomi Rapace är tyvärr filmens svagaste skådespelare. Hennes karaktär känns inte intressant och hennes öde berör inte. Samt att hon inte rår på RDJ's karisma och scendominans. Tråkigt!

Actionscenerna kommer definitvt göra intryck på åskådaren. I synnerhet actionscenen i skogen. Den är en blivande klassiker bland historiska actionscener! Musiken är jättebra och passar filmens tempo och handling perfekt. Om jag ska ta upp något som stör mig lite är ytligheten. Vissa twists är genomtänkta och vältajmade medans vissa känns lite billiga. Tyvärr!

Sammanfattningsvis en mycket bra uppföljare till en exemplarisk actionrökare. RDJ övertygar i sin roll och spelar Holmes på ett sätt att ingen annan kan spela rollen efter honom. Guy Ritchie visar sig vara en actionregissör att räkna med! Rekommenderas!

HANDLING/MANUS: ***

REGI: ****

SKÅDESPELARE: ****

MUSIK: *****

PRODUKTION: *****

BETYG: 4,2 AV 5

Såg nyss Pedro Almodóvar's artonde film som regissör. Filmen "The Skin I Live In" (Spanska titeln; La piel que habito). Antonio Banderas spelar huvudrollen och det här är deras första samarbete efter 20 år.

Dr. Robert Ledgard (Antonio Banderas) är en kirurg som främst arbetar med huden. Han anser att det viktigaste en människa har är just huden. Men efter en tragisk olycka som involverade hans dotter Norma så blir han mer besatt av huden. Så han tar en kvinna till fånga. Han tänker ge henne den perfekta huden. Fast frågan är om det verkligen är ny hud han vill ge henne, eller om det handlar om något annat...

Jag har sett några av Almodóvar's tidigare filmer. "Allt Om Min Mamma" är fantastiskt bra och närapå mästerverk. Pedro har en väldigt säregen stil när det kommer till att göra film. Hans filmer är härligt mörka men i mörkret bultar det ett stort hjärta. The Skin I Live In är dock ett undantag.

Filmens ganska okonventionella handling är väldigt skrämmande och det obehagliga spelar en central roll i det hela. Man kvider sig rätt många gånger i bio-fåtöljen och ibland är spänningen olidlig.

Fast vad som är lite klurigt med denna film är att man vet inte vilken genre man ska placera den i. Den är inte tillräckligt läskig för att kunna klassas som en skräckfilm. Den är inte tillräckligt spännande för att enbart kunna klassas som en thriller. Den är sin egen genre. Som en blandning av klassisk skräck a´la Frankenstein och klassisk suspense-thriller a´la Alfred Hitchcock.

Man har tagit klassiska skräckelement från tidigare nämnda Frankenstein. Det här med att experimentera med människor som försökskaniner, och vilka konsekvenser det kan få. Så filmen är en mycket fin hyllning till Frankenstein! Man blandar även in psykologisk skräck på ett synnerligt effektivt sätt!

Man märker att Hitchcock har varit en inspiration. Det märks främst i stämningen som Almodóvar vill förmedla. Man skulle nästan kunna kalla denna för ett slags kärleksbrev till Hitchcock.

Skådespeleriet går knappast av för hackor. I synnerhet Antonio Banderas som här gör sitt livs roll och är fullkomligt fenomenal! Banderas är och har alltid varit en ytterst talangfull skådis. Hans roll som Zorro är inget att skämmas för och Mästerkatten i "Shrek" är inte sämre!

Här ger han en ytterst nyanserad tolkning av en psykotisk läkare som inte har några gränser. Man har aldrig mött en sån här läkare förr! Hoppas att man inte gör det! Antonio förmedlar sina känslor med blickar och kroppspråket. Han är så jävla briljant att han gott förtjänar en Oscarsnominering! Mycket bra jobbat och ett genidrag av Almodóvar!

Tekniskt och visuellt är filmen ett mästerverk på alla plan. Musiken, fotot och klippningen är mästerliga och ger filmen en riktigt äcklig känsla. Fast de som förväntar sig en blodig och våldsam skräckfilm får nog vända sig till något annat. Här är det metaforer och små detaljer som spelar roll och hela filmen kan man beskriva som ett innovativt konstverk eller ett konsthantverk.

Som jag nämnde innan är filmen väldigt obehaglig och omskakande och kan vara väldigt svår för vissa att ta in. Men när filmen väl har börjat kan man inte vända bort blicken en endaste gång, för man blir oerhört facinerad av bilderna och karaktärerna som Pedro målar upp.

Jag är fortfarande lite ambivalent över vad jag tycker om "The skin I live in." Den är så otroligt skruvad och obehaglig, men samtidigt så vacker och originell. Vissa bilder kommer sitta kvar i minnet lång tid fram över! Filmen också för den delen.

2011 mest originella och skruvade film är alltså "The skin I live in." Antonio Banderas gör sin bästa roll och förtjänar en Oscar! En Spansk Pärla det här!

HANDLING/MANUS: *****

REGI: *****

SKÅDESPELARE: *****

MUSIK: ****

PRODUKTION: *****

BETYG: 4,8 AV 5

Ibland händer det att en film slår en med häpnad. Som i all sin enkelhet är så enormt slagkraftig och smart att man blir mållös. Det är så man kan beskriva Nicolas Winding Refn’s nya film ”Drive”. Huvudrollen spelas av Ryan Gosling. I övriga roller syns Carey Mulligan, Bryan Cranston, Albert Brooks och Ron Perlman.

Vi får möta en stuntbil-förare (Ryan Gosling). Han kör bil på filminspelningar och genomför farliga stunts och håller för det mesta till i en verkstad med kompisen Shannon (Bryan Cranston). Detta gör han bara under dagtid. På natten erbjuder han sina tjänster till brottslingar. Han stiftar bekantskap med grannen Irene (Carey Mulligan) och hennes son Benicio. En slags vänskap växer mellan dessa två individer.

Shannon tar kontakt med gamla gangstervännen Bernie Ross (Albert Brooks) och dennes kompanjonen Nino (Ron Perlman). Shannon rekommenderar sin förare till Ross och Nino. Men allt är inte vad det till synes vara. Irene’s man, Standard,(Oscar Isaacs) släpps ut ur fängelset. Han är skyldig farliga män pengar och det dröjer inte lång tid innan föraren får reda på det. Standard får i uppdrag att råna en pantaffär och föraren erbjuder sina tjänster. Fast något går fasansfullt fel….

Jag älskar Nicolas Winding Refn. Han har en obestridlig konstnärlig vision och ett underbart öga för detaljer. Hans debutfilm, den fantastiska ”Pusher” -96 är ett mästerverk och är kanske den bästa filmen som Danmark har producerat fram. Efter den filmen har hans karriär mer eller mindre varit spikrak. Fullkomligt älskade ”Bronson” och ”Valhalla Rising” och ”Drive” är inget undantag. 

Ryan Gosling är riktigt iskall som ”The Driver.” Han har få repliker och uttrycker sig istället med blickar. Gosling är helt suverän och hans skådespeleri är värt 3 Oscars. Carey Mulligan är även hon helt lysande. Hon är så söt och charmig att man bara vill ge henne en stor kram så fort hon är med i bild. Gosling och Mulligan’s samspel är helt lysande och det slår verkligen gnistor om de.

Albert Brooks som Bernie Ross är också helt fantastisk. En liten läskig detalj är hans avklippta ögonbryn. Det gör hela hans framtoning mer skrämmande. Bryan Cranston är briljant som den ödmjuke Shannon. Hans samspel med Gosling mästerligt. Ron Perlman är däremot felcastad som Nino. Hans grovhuggna stil passar inte rollkaraktären.

Det är väldigt svårt att placera "Drive" i någon genre. Den är lite av allt. Stundtals är den ruskigt spännande, dramatisk, rolig, läskig. "Drive" är tveklöst årets coolaste film. 

”Drive” är även en makalös stilövning. Fotot är helt outstanding. Fotografen Newton Thomas Siegel är en amazing fotograf och hans kameraåkningar är så mjuka och jävla bra att en Oscar är på sin plats. Neonljus försedda L.A är så jävla vackert filmat. Det här är inte alls som "Pusher" och "Valhalla Rising" att det filmas med handhållna kameror. Utan i "Drive" är det mycket steadicam och mycket snygga kameraåkningar. Så visuellt och tekniskt är "Drive" det bästa som har gjorts på mycket länge.

Någonting som också måste nämnas är den fullkomligt underbara musiken. I "Pusher" var det heavy metal. I "Bronson" var det Pet Shop Boys. I "Drive" är det dunkande 80-tals synthmusik. Låten som spelas under förtexterna är helt mästerlig och passar perfekt. Höjer också pulsen i dem mycket välskrivna scenerna! 

Det är bara att bänka sig ner i biomörkret och välkomna 2011 bästa film! Och den bästa filmen jag har sett på en väldans massa år. Kändes skönt att se en film som lägger mer fokus på storyn och karaktärerna istället för utsidan. ”Drive” är helt enkelt ett mästerverk!

HANDLING/MANUS: *****

REGI: *****

SKÅDESPELARE: *****

MUSIK: *****

PRODUKTION: *****

BETYG: 5 AV 5

P.S Passar på att länka den fantastiska låten som man hör under förtexterna!!!