Hallå, hallå! Mina kära skåningar!! Här uppe i Småland är det varmt och skönt. Förutom då dem här senaste dagarna då...Det har regnat och åskat hela tiden...förutom idag. Har idag badat. Det var riktigt skönt...ca 23 grader i vattnet. Så det var väldidgt skönt. Har även idag varit nere i staden Västervik. Vi handlade lite saker...inget viktigt. Men jag har det kul här. Trivs väldigt mycket.

Men nu till min nya film rekommendation. "The Wrestler", med Mickey Rourke och Marisa Tomei. Regisserad av Darren Aronofsky.

Den handlar om den proffessionella brottaren Randy "The Ram" Robinson som var på toppen av sin karriär på slutet av 80-talet. Nu är hans stjärnstatus ett minne blott. Hans tillvaro är väldigt trist och livlös men på helgerna så brottas han i slitna gymnastik salar där han fortfarande träffar hans gamla hängivna fans. Han brukar besöka en strippklubb där han träffar den vänliga strippan Cassidy. Hon trivs inte alls på sitt jobb men det märks utan tvekan att hon har känslor för den här ärrade kämpen. Det märks även att Randy har känslor för henne.

Randy trivs inte heller med sitt jobb. Han jobbar heltid nere i en affär genom att ta emot leveranser och sånt. Men en dag så får han helt plötsligt chansen att möta sin gamla ärkefiende från 80-talet "The Ayatollah". Livet ser ut att ljusna för "The Ram" men klarar hans kropp verkligen av så mycket stryk...?

Regissören Darren Aronofsky hade väldigt svårt att få den här filmen finansierad eftersom studion ville inte alls ha Mickey Rourke i huvudrollen. De ville ha en stjärna. Men han fick med Mickey Rourke till slut. Studion ville inte betala mycket för den här filmen. Aronofsky valde att filma den med en handhållen kamera. Det tycker jag var en bra grej att göra eftersom det ger en väldig dokumentär känsla åt filmen.

Regissören har gjort ett strålande jobb när det kommer till att fånga livet hos en brottare. När dem är i ringen och dödar varandra är det endast då publiken bryr sig om dem. Dem känner sig viktiga för att sedan känna sig som nollor när rampljuset stängs och arenan är tom.

Den här filmen är inte bara regissörens film...det är också Mickey Rourkes film. Framför allt Mickey Rourkes. Han var precis som hans karaktär Randy, en stor stjärna på 80-talet. Men senare på 90-talet tog drogerna fart och han fick för sig att börja boxas igen. Mer och mer blev den fagre Mickey Rourke mer och mer grotesk och sargad. I ett ordentligt tag såg det väldigt mörkt ut för Rourke men han kom tillbaka 2005 i den nu kultförklarade filmen Sin City. Har sen dess medverkat i väldigt bra filmer. Men den här är utan tvekan hans bästa film. Han är fenomenal som den utslitne Randy. Den här karaktären har så många likheter med hans eget liv. Han spelar sin roll med otroligt stor värme och en brinnande intensitet.

Han blev helt rättrådigt Oscarsnominerad men vann inte. Utan fick tyvärr se sig helt orättvist besegrad av Sean Penn i Milk. Marisa Tomei gör återigen en bra prestation som Cassidy. Inget märkvärdigt med hennes prestation men hon bjuder på en bra rolltolkning! Hon blev också Oscarsnominerad...precis som Mickey Rourke. Hon fick också se sig orättvist besegrad av Penelópe Cruz i "Vicky Barcelona." En Oscar hon verkligen inte förtjänade.

Den enda skådisen i denna filmen som jag har problem med är Evan Rachel Wood. Hon spelar "The Rams" dotter Stephanie som hatar sin pappa över allt annat. Hon bjuder på en ganska stel och tråkig prestation. Så nej henne gillade jag inte alls. Brottningsscenerna är riktigt häftiga och riktigt bra. Men för dem som inte gillar våld...föreslår jag en annan film. The Wrestler är bland det våldsammaste man kan se. Jag ger den mina varmaste rekommendationer. Men snälla se den inte för våldets skull....se den för Mickey Rourkes skull....