Alla inlägg under november 2010

Av Anton Svantesson - 20 november 2010 18:05

Eftersom jag inte har gjort ett inlägg på ett väldigt bra tag, kommer jag skriva recensioner av 4 st filmer jag har sett på bio den senaste tiden.


Cornelis


Det är en biografi om en av Sveriges mest älskade folksångare, Cornelis Vreeswijk. Den är regisserad av Amir Chamdin. Cornelis spelas av norrmannen Hans-Erik Dyvik Husby, eller Hank von Helvete. Övriga roller spelas av David Dencik, Malin Crépin, Helena Af Sanderberg och Johan Glans.


Cornelis Vreeswijk jobbar som en läkare på ett mentalsjukhus. Men efter en liten olycka säger han upp sig. När han är på en halloween fest träffar han Fred Åkerström (David Dencik). Han får höra en låt som Cornelis har skrivit. Han skickar Cornelis till Anders Burman (Johan Glans). Han blir väldigt imponerad av Cornelis sång och hans sätt att sjunga. Detta blir början på en karriär med många framgångar, men också lika många skavanker...


Amir har verkligen fått till tidsperioden riktigt bra. Det ser 60-talsaktigt ut och det känns som 60 tal också. I skådespeleriet, dialogerna, miljöerna. Allt känns rätt med tidsepoken. Musiken är jättebra. Skriven av sonen Jack Vreeswijk. I ett högt tempo får man reda på Cornelis barndom. Hur han kom från Holland till Sverige när han bara var 12 år gammal. Jag är glad att den gode regissören inte har valt att fega ur med att visa de svarta stråkarna i Cornelis liv. Här skildras pillermissbruket, alkoholismen och svartsjukan på ett naket och autentiskt sätt. Hans-Erik som Cornelis hade inte kunnat bli bättre. Inte bara för att han är fenomenalt bra utan för att han är porträttlik. Enastående! David Dencik som Fred Åkerström är också väldigt bra. Men Johan Glans känns malplacerad. Men ser på honom att han anstränger sig för att vara seriös i de scenerna där han är med. Hur är filmen i sig då...? Jättebra med tanke på att det är en svensk film så är den en riktig höjdare. Jag kommer definivt se en ny film av Amir Chamdin.


BETYG: 4 av 5



Due Date

 

En ny komedi av Todd Philips. Med Robert Downey Jr. och Zach Galifianakis i huvudrollerna.

 

Peter (Robert Downey Jr.) är en ignorant skitstövel som är påväg till Los Angeles för att vara med på hans frus förlossning. Men efter en liten olycka på flygplatsen så kan inte Peter komma iväg någonstans. Han möter den blivande skådespelaren Ethan Tremblay (Zach Galifianakis). Han är påväg till Hollywood och erbjuder att skjutsa Peter till L.A Peter märker väldigt tidigt att Ethan inte är den som har alla indianerna i stammen. Ethan ska begrava sin pappa. Han har askan i en kaffeburk. Det blir en lång men minnesvärd resa. Ska detta omaka paret lägga sina differenser åt sidan och bli vänner?

 

Todd Philips överraskade mig väldigt positivt med den briljanta "Baksmällan." Det var den roligaste komedin på mycket länge. Vi är ju inte så bortskämda med bra komedier här i Sverige. Så när jag fick se trailern till denna filmen så blev mina förväntningar väldigt höga. Dels för att Todd skulle regissera men också för den superba rolllistan. Skådespeleriet är av allra högsta kvalité. Tänker då på paret Downey Jr. & Galifianakis. De är fantastiska i sina respektive roller. I synnerhet Galifianakis, som i ena stunden berör med en barnslig naivitet för att sedan runka sig till sömns. Robert Downey Jr. är med sin drypande sarkasm och kaxighet ett mer eller mindre val. Todd Philips öser på med smart och oförutsägbar humor. Men han har även cojones att göra filmen ömsint, när det gäller Ethan och hans döda far. Filmen är otroligt välskriven. Dialogerna är på en mästerverksnivå. Det här är ju definitivt årets bästa komedi!

 

BETYG: 5 av 5

 

 

Harry Potter och Dödsrelikerna, Del 1

 

Den sjunde installationen i den berömda Harry Potter-franchisen. Åter igen regisserad av David Yates. Och huvudrollerna spelas ännu en gång av Daniel Radcliff, Emma Watson och Rupert Grint.

 

Nu är det blodigt allvar som gäller. Dumbledore är död. Snape har flytt. Voldemort blir bara starkare för varje dag som går. Harry, Hermione och Ron är på jakt efter horrukroxerna. Känslorna börjar flöda mellan Harry och Hermione. Ron börjar ifrågasätta hela uppdraget och att Harry ska vara den utvalde. Samtidigt är även Bellatrix ute efter trion. Malfoy har blivit en ny dödsätare. Och Voldemort behöver en trollstav som Dumbledore ägde. Kommer trion att besegra Voldemort..?

 

Det är med en bitterljuv känsla som man slår sig ner i biomörkret och kollar in den sjunde filmen om Harry Potter. Efter 10 års följetong har man fästs sig vid den här filmserien. Filmerna är av blandad kvalité. Ettan - bra. Tvåan - superbra. Trean - mästerlig. Fyran - bra. Femman - sådär. Sexan - mästerlig. Sjuan - mästerlig. David Yates är tillbaka som regissör efter att ha regisserat femman och sexan. Han har lyckats med att ge serien en högst personlig touch och mer utveckling och fördjupning i karaktärerna. Även om femman inte var så speciellt bra så märkte man att karaktärerna hade mognat lite i sina roller och att tonen var mörkare, samt att humorn lös med sin frånvaro. I sexan gick man lite tillbaka till humorns rötter, men tonen var mörkare än i femman. Samt att den var mer tragisk och dystopisk än femman. Sjuan är en vidareutveckling av sexan. Tonen är mörkare och kallare. Våldet har eskalerat till det mer brutala och pessimistiska. Humorn är inte helt frånvarande men närvarar enbart med ytterst små doser. Skådespelarna har verkligen gått in i sina roller fullt och alla levererar top-notch. Tänker i synnerhet på Daniel Radcliff och Emma Watson. Deras kemi känns väldigt äkta och trovärdig. Daniel Radcliff visar verkligen här att han är ett framtidsnamn att räkna med. Han är fantastisk som Harry Potter. Ingen hade kunnat göra rollen bättre än honom. Detsamma gäller för Emma Watson och Rupert Grint som är suveräna i sina respektive roller. När det gäller dem andra skådespelarna så finns det inte mycket att säga förutom att dem är fantastiska. Tänker främst på Helena Bonham Carter som Bellatrix Lestrange. Hon är en sannerligen briljant skådespelare och här spelar hon så fenomenalt att hon förtjänar en Oscar. Ralph Fiennes som Voldemort är också ett genidrag av den gode regissören. Ralph vet verkligen hur han ska göra för att verka så ond och otäck ut som möjligt. Trots att han är tungt sminkad och till en viss del dataanimerad så lyckas han vara trovärdig. När jag har sett den andra delen så kommer jag att gråta. För sen blir det inga fler Harry Potter filmer och det gör mig ledsen :( Fantastiskt bra film!

 

BETYG: 5 av 5

 

 

Paranormal Activity 2

 

En uppföljare till mästerverket Paranormal Activity. Nu med en annan regissör. Den mer erfarne Tod Williams. Precis som i första filmen så är det filmat med hackig handhållen kamera och det är amatörskådespelara.


Vi får möta en lycklig amerikansk familj, och frun har precis fött sitt andra barn. Hon har en snäll make, en godhjärtad syster och en snäll tonårsdotter. Allt verkar vara som den amerikanska drömmen. Helt plötsligt börjar mystiska saker att hända. Så familjen väljer att sätta upp minikameror både inuti och utanför huset. Och förfäras över vad de får se när de kikar på uppspelningen...


Första filmen var som tidigare nämnt ett mästerverk och en briljant skräckfilm. Den hade en väldigt otäck och maxad atmosfär och en otäck story. Filmen kanske föll lite platt med dem lite väl amatörmässiga skådespelarna. Men den lyckades skrämma skiten ur mig första gången jag såg den. Det märks på den här uppföljaren att det är en helt annan regissör vid rodret. Skådespeleriet var mycket mer sansat och bättre än det hysteriska skådespeleriet i den första filmen. Dialogerna kändes också väldigt äkta och naturliga. Atmosfären maxas upp redan när den första natten filmas. Då den bullrande basen ekar genom hela biografen så spänner man sig rejält. Den handhållna kameran bidrar mycket till den väldigt tighta stämningen. Mycket bra skräckfilm det här!


BETYG: 4 av 5


Ovido - Quiz & Flashcards