I lördags såg jag på en film som hette State of Play med Russell Crowe och Helen Mirren i huvudrollerna. Den är regisserad av Kevin Macdonald. Den handlar om nyhetsreportern Cal McCaffey, han har fått i uppdrag att försöka lösa mordet på Sonia Baker. Hon jobbade ihop med Kongressledaren Stephen Collins (Ben Affleck). Men dem jobbade inte bara ihop, dem hade även ett kärleksförhållande med varandra. Men att lösa det här mordet blir inte lätt. Vem var det som mördade Sonia? Var det Stephen eller någon annan...?

Jag hade inte så jättestora förväntningar på den här filmen faktiskt. Inte för att jag inte gillar thrillers, jag älskar thrillers, men alla har hyllat denna från höger och vänster. Ibland så ska man inte lysssna på kritikerna, men i det här fallet så hade dem helt rätt om den här filmen. Det här var en mycket bra thriller, spännande, tät och med bra skådespelare. Russell Crowe spelar som vanligt jättebra, Helen Mirren, som jag inte är så jätteförtjust i gör en helt acceptabel prestation, som Crowes chef. Ben Affleck spelar jättebra, han också. Kevin Macdonald, som är mest känd för den fantastiska filmen Last King of Scotland, gör ett bra regiarbete. Han lyckas hålla produktionen på en stabil nivå, och lyckas t.o.m att göra sin film oförutsägbar, inte illa pinkat av en trähäst! Manuset i filmen är bra skrivet! Intressant och aldrig segt, så manusförfattarna förtjänar lite cred. Det här var en bra thriller, tyckte jag.

Ledsen att recensionen blir kort, men jag måste hinna bli klar, för om ett par minuter är det några som ska läsa bloggen. Igår började jag även på praon med Mange. Det var jättekul, tyckte jag. Vi var på bulltofta skolan, och när vi skulle gå dit, så sa han att vi skulle cykla dit. Så tar jag min hjälm, men så säger han att vi ska gå. Jag gick dit med hjälmen, Mange är en liten rackare på att luras!