Såg nyss Pedro Almodóvar's artonde film som regissör. Filmen "The Skin I Live In" (Spanska titeln; La piel que habito). Antonio Banderas spelar huvudrollen och det här är deras första samarbete efter 20 år.

Dr. Robert Ledgard (Antonio Banderas) är en kirurg som främst arbetar med huden. Han anser att det viktigaste en människa har är just huden. Men efter en tragisk olycka som involverade hans dotter Norma så blir han mer besatt av huden. Så han tar en kvinna till fånga. Han tänker ge henne den perfekta huden. Fast frågan är om det verkligen är ny hud han vill ge henne, eller om det handlar om något annat...

Jag har sett några av Almodóvar's tidigare filmer. "Allt Om Min Mamma" är fantastiskt bra och närapå mästerverk. Pedro har en väldigt säregen stil när det kommer till att göra film. Hans filmer är härligt mörka men i mörkret bultar det ett stort hjärta. The Skin I Live In är dock ett undantag.

Filmens ganska okonventionella handling är väldigt skrämmande och det obehagliga spelar en central roll i det hela. Man kvider sig rätt många gånger i bio-fåtöljen och ibland är spänningen olidlig.

Fast vad som är lite klurigt med denna film är att man vet inte vilken genre man ska placera den i. Den är inte tillräckligt läskig för att kunna klassas som en skräckfilm. Den är inte tillräckligt spännande för att enbart kunna klassas som en thriller. Den är sin egen genre. Som en blandning av klassisk skräck a´la Frankenstein och klassisk suspense-thriller a´la Alfred Hitchcock.

Man har tagit klassiska skräckelement från tidigare nämnda Frankenstein. Det här med att experimentera med människor som försökskaniner, och vilka konsekvenser det kan få. Så filmen är en mycket fin hyllning till Frankenstein! Man blandar även in psykologisk skräck på ett synnerligt effektivt sätt!

Man märker att Hitchcock har varit en inspiration. Det märks främst i stämningen som Almodóvar vill förmedla. Man skulle nästan kunna kalla denna för ett slags kärleksbrev till Hitchcock.

Skådespeleriet går knappast av för hackor. I synnerhet Antonio Banderas som här gör sitt livs roll och är fullkomligt fenomenal! Banderas är och har alltid varit en ytterst talangfull skådis. Hans roll som Zorro är inget att skämmas för och Mästerkatten i "Shrek" är inte sämre!

Här ger han en ytterst nyanserad tolkning av en psykotisk läkare som inte har några gränser. Man har aldrig mött en sån här läkare förr! Hoppas att man inte gör det! Antonio förmedlar sina känslor med blickar och kroppspråket. Han är så jävla briljant att han gott förtjänar en Oscarsnominering! Mycket bra jobbat och ett genidrag av Almodóvar!

Tekniskt och visuellt är filmen ett mästerverk på alla plan. Musiken, fotot och klippningen är mästerliga och ger filmen en riktigt äcklig känsla. Fast de som förväntar sig en blodig och våldsam skräckfilm får nog vända sig till något annat. Här är det metaforer och små detaljer som spelar roll och hela filmen kan man beskriva som ett innovativt konstverk eller ett konsthantverk.

Som jag nämnde innan är filmen väldigt obehaglig och omskakande och kan vara väldigt svår för vissa att ta in. Men när filmen väl har börjat kan man inte vända bort blicken en endaste gång, för man blir oerhört facinerad av bilderna och karaktärerna som Pedro målar upp.

Jag är fortfarande lite ambivalent över vad jag tycker om "The skin I live in." Den är så otroligt skruvad och obehaglig, men samtidigt så vacker och originell. Vissa bilder kommer sitta kvar i minnet lång tid fram över! Filmen också för den delen.

2011 mest originella och skruvade film är alltså "The skin I live in." Antonio Banderas gör sin bästa roll och förtjänar en Oscar! En Spansk Pärla det här!

HANDLING/MANUS: *****

REGI: *****

SKÅDESPELARE: *****

MUSIK: ****

PRODUKTION: *****

BETYG: 4,8 AV 5